Före frukost jogg blev det idag och jag är stolt!
Det blev inget PB (personligt bästa) eller nåt liknande och tittar vi på tiden är det ganska kasst men det var inte det jag var ute efter. Det är en utmaning för mig att jogga på morgonen, förr var det en utmaning bara att gå på en promenad, men det klarar jag nu.

Vad är det som är svårt?
Det är väl som med allt nytt, det är alltid kämpigt i början innan vi kommer in i rutinen, känslan. Jag tappar mkt ork, energi och fokus. Kan nästan kalla det som blodsockerfall, nu får jag inte det längre eftersom jag äter bra dagen innan men mer en spagetti-känsla.

30min jogg i 8,5km/h, jag kom ca 4,3km.
5min gång, 2,5min uppvärming - 2,5min nedvarv. (jag cyklar alltid till gymmet så det är lite som en uppvärmning också) 

Men trots att huvudet inte vill och kroppen var spagetti så tog jag mig igenom hela passet. Jag gav mig fan på att komma igenom det och intala mig själv hur jäkla stolt jag kommer vara efter, och visst är jag det!
Jag är stolt att jag kom iväg till gymmet! (Regnar ute)

Nu ska jag sätta igång att plugga.. Uff ;)

Om det ändå vore så fint väder idag!