Fixat håret, det var på tiden att jag besökte en frisör, det var bara 2 år sen sist och vi kan se det som en liten "belöning" att jag har hållt mitt mål att gå minst 3ggr i veckan till gymmet i ett år nu!

Minns mina ord igår: "Nä, nu är du för snäll!"
När PTn så snällt sa att jag var grym och så jäkla bra. Han påstod att i många fall blir det inte så bra resultat som jag har fått, helst inte på egen hand utan folk brukar stå där och skämmas för att de åter igen har gått upp.

Jag kan ju inte veta om han bara är snäll för att peppa på mig och min motivation. Egentligen har jag kanske bevisat att det är detta jag vill och att jag vill ge det under en lång period. Det är väl det bästa med mina mål, vad han tycker. Och jag.

Det känns skönt att ha långa mål, realistiska mål. Inte bara att det ska hända HÄR och NU!
Klart jag kommer i svackor då jag kännar att "nu fan har det inte hänt nåt, nu ger jag upp!" men jag har pausat och kommit tillbaka.

Jag tror att det är jätte viktigt att pausa då och då. Jag pausar och njuter av det jag har fått för mig att jag saknar, i  matväg, eller dryck. Men jag tränar under tiden ändå och antagligen har det väl då gått +-0.
Jag märker på en gång de veckor jag inte har fått träna ordentligt, hela mitt mående kraschar och jag mår faktiskt psykiskt dåligt.

För de som inte vet så finns det en "presentation" om hur det har varit för mig och vad jag har gått igenom här!
Jag kanske inte hade 30-40kg att gå ner, jag hade istället en hel drös med inre demoner att ta ihjäl. Men de gör sig påminda ibland och därför är träningen en så sjukt viktig del av mitt liv, jag behöver det för att fungera så normalt som möjligt.

Vissa kallar mig träningsnarkoman - Jag kallar det att överleva!

Ikväll blir det styrketräning <3