Min son leker fint på sitt rum, så jag passar på att skriva ett inlägg om vandringen igår :)

 

Vännen lura ut mig till en sjö ut i Brottby, angarnssjöängen, det sluta iaf med att istället för en promenad så blev det en minivandring på 1,5mil, om inte mer. På vägen hem var vi så trötta (kroppen glömmer fort hur långt den kan gå under semestern, då jag gått som längst 4mil på en dag) att vi knappt orkade skratta. Haha...

Och med flugor som jagade oss och ökade i mängder var humöret upp o ner och svordomar föll.. Haha..

 

Men det var jätte trevligt, vi fick gå igenom en kohage med en enorm tjur, med hjärtat i halsgropen gick vi förbi och tjuren gömde huvudet under en kos mage.. Hm, varför gjorde han så? För att han egentligen vill attackera oss eller vadå? ;)

 

Högt gräs, fästingar som kröp på oss och ormar som slingra förbi.

Getingar som surra och myror som krassla.. Kanske ett skrik hördes från min mun där de kryllade på marken? Neråå... Inte jag inte.. Eller? ;)

 

Det är lite lustigt vad jag älskar naturen men inte riktigt klarar av dess alla små myror... Haha.

Det är inte alltid bra att bli vuxen kom vi på, när jag var barn sprang jag barfota runt i skogar och högt gräs i underbart blindo för vilka faror som fanns. <3

 

Men det var underbart och joggingen från i måndags kändes kraftigt i ben, vader, rumpa och höfter. Ojoj, vad kroppen glömmer fort, men nu är det dags att vakna från idet!